ILLINOIS

Lina
Var: Chicago
Organisation: CC
Blogg: http://usathroughmygreeneyes.blogspot.com
Mail: [email protected]

Sigrid
Var: Round Lake
Organisation: SI
Blogg: http://sigridiusa.blogg.se
Mail: [email protected]

KALIFORNIEN

Pernilla
Var: Manhattan Beach
Organisation: CC
Blogg: http://pilly.blogg.se
Mail: [email protected]  

Emilia
Var: Los Altos
Organisation: CC
Blogg: http://emilia1.blogg.se
Mail: Kontakta på bloggen

Evelina
Var: Palo Alto
Organisation: CC
Blogg: http://evelinamariaelly.blogg.se
Mail: Kontakta på bloggen

MARYLAND

Julia
Var: Annapolis
Organisation: CC
Blogg: http://fjuniiis.blogg.se
Mail: [email protected]

Martina
Var: Bethesda 
Organisation: STS
Blogg: http://martinaaupair.blogg.se
Mail: [email protected]

MASSACHUSETTS

Eva
Var: Tyngborough
Organisation: CC
Blogg: http://evauhlin.blogg.se
Mail: [email protected]

Josefin
Var: Boston
Organisation: CC
Blogg: http://jsword.blogg.se
Mail: [email protected]

Marie
Var: Boston
Organisation: CC
Blogg: http://lifeintheusa.blogg.se
Mail: [email protected]

Jennifer
Var: Boston
Organisation: SI
Blogg: http://bennt.blogg.se
Mail: [email protected]

MINNESOTA

Julia
Var: Minneapolis
Organisation: SI
Blogg: http://juliasaupair.blogg.se
Mail: Kontakta på bloggen

NEW JERSEY

Frida
Var: Oradell
Organisation: CC
Blogg: http://daggny.blogg.se
Mail: [email protected]

Gabriella
Var: Lincroft
Organisation: CC
Blogg: http://jerseygirl.devote.se
Mail: [email protected]

NEW YORK

Elin
Var: Long Island
Organisation: CC
Blogg: http://elinomi.blogg.se
Mail: [email protected]

Sara
Var: New Rochelle
Organisation: SI
Blogg: http://trenollsju.blogg.se
Mail: [email protected]

Caroline
Var: New Rochelle
Organisation: STS
Blogg: http://carolinelagerblad.blogg.se
Mail: [email protected]

PENNSYLVANIA

Caroline
Var: Wynnewood
Organisation: CC
Blogg: http://carrogoesamerica.blogspot.com
Mail: Kontakta på bloggen

Sandra
Var: West Chester
Organisation: CC
Blogg: http://saaandranilsson.blogg.se
Mail: [email protected]

Jennifer
Var: Dresher
Organisation: CC
Blogg: http://lollohellobaby.blogspot.com
Mail: Kontakta på bloggen

TEXAS

Johanna
Var: Dallas
Organisation: STS
Blogg: http://jqinusa.blogg.se
Mail: [email protected]

VIRGINIA

Sofie
Var: Richmond
Organisation: STS
Blogg: http://aupairsofie.blogg.se
Mail: [email protected]

Isabella
Var: Vienna
Organisation: SI
Blogg: http://iisabella.blogg.se 
Mail: [email protected]

Sofia
Var: Herdon
Organisation: SI
Blogg: http://sofiaaupair.blogg.se
Mail: [email protected]

Ellinor
Åker till: Washington DC
Organisation: SI
Blogg: http://elliehoney.blogg.se
Mail: [email protected]

Vid 9 på morgonen efter det jobbiga avskedet med min mamma åkte jag och pappa till Arlanda. Jag var inte speciellt nervös under bilresan, men sen när vi väl var framme kom nerverna krypandes fram. Vi gick in för att se vart jag skulle checka in och också möta upp de andra tjejerna som skulle med samma flyg. Vi skulle först flyga till Frankfurt och sedan därifrån till New York. Efter att vi alla hade checkat in var det dags att säga hej då. Då kom tårarna! Jag hade inte gråtit någonting innan. Kanske berodde på att jag tidigare inte hade föreställt mig att jag faktiskt skulle åka, men nu när man väl var på Arlanda så blev det mer verkligt.

Vi gick sedan till säkerhetskontrollen och jag fick ta av mig i princip allt :P Det pep nämligen när jag gick igenom och säkerhetsvakten bad mig att ta av mig skorna och gå igenom igen. Vet inte vad jag hade i skorna, haha!? Så man kan säga att jag förberedde mig på säkerhetskontrollen i USA.

Efter det skulle vi kolla vid vilken gate planet skulle gå ifrån och vi ser då att planet är 1 timme försenat. Det skulle nu avgå kl. 14.00 så det var bara att försöka hitta på något att göra. Planet blev dock ännu mer försenat och vi lämnade Arlanda och Sverige kl.14.50.

Flygresan till Frankfurt gick smidigt och inga större problem. När vi sedan skulle landa så kom piloten med en massa information om att det var flera plan som var inställda och att resenärerna på vårt plan hade blivit ombokade. Det hade vi fem tjejer också blivit. Så när planet hade landat sprang vi nästan till närmaste informationsdisk och fick då veta att vi skulle få åka med ett plan kl. 10.50 imorgon. Vi fick information om att vi skulle gå och få nya boardingpass, men vi virrade bort oss helt! Men efter att ha frågat tre olika i personalen på flygplatsen så kom vi rätt till slut.

Vi fick som sagt nya boardingpass till flyget som skulle gå dagen efter och blev inbokade på ett hotell här i Frankfurt. Så det är där vi är nu. Ingenting att klaga på egentligen, förutom den skumma buffén som hotellet erbjöd, haha. Vi har också utforskat hotellets spa-avdelning, vilket var väldigt mysigt.

Så vi fick en riktig start på detta år! Nu får vi bara hoppas att vi inte försover oss imorgon, för vi vill verkligen till New York nu!

Efter en ganska så bra natt på hotellet i Frankfurt var det dags att åka till flygplatsen för att förhoppningsvis komma iväg till New York. Det skulle gå en buss från hotellet vid kl.8.00 på morgonen, men det kom taxibilar så vi tog en taxi. Vi alla fem tjejer trängde ihop oss i en taxi och vi åkte iväg till flygplatsen.

Väl framme gick allting rätt smidigt. Eftersom vi inte behövde checka in vårt bagage så kunde vi gå direkt till säkerhetskontrollen. Mina stövlar pep igen när jag gick igenom metalldetektorn! Förstår inte vad det är som gör att de piper. Planet skulle alltså lyfta kl. 10.55 och vi var framme vid gaten vid 9.30 ungefär.

Planet var ett Jumbo Jet, vilket jag aldrig har åkt med förut, så det var spännande, haha! Jag satt med Caroline och Frida under den ungefär 8 timmars långa flygresa. Resan gick bra, men jag var väldigt trött plus att jag fick huvudvärk. Inte kul! Min kropp klarar verkligen inte sådär långa flygturer.

Väl framme i New York så skulle vi gå igenom kontrollen för visumet och jag var så nervös för att jag inte skulle komma in, men det var inga som helst problem. Sen var det bara att plocka upp bagaget som faktiskt kom, båda väskorna och jag var därför väldigt glad resten av dagen :D

Vi blev hämtade av en minibuss som skulle ta oss till skolan. Under hela den resan som tog ungefär 50 minuter mådde jag så illa att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men det gick över nästan precis innan vi skulle hoppa av. Det var lite snöigt och blåsigt när vi kom fram och det har varit så resten av eftermiddagen och kvällen. När vi kom in på skolan fick vi lite information om vad som skulle hända under de kommande dagarna och sådär.

Klockan blev framåt 15.00 då vi skulle till lektionerna som pågick. Jag, Frida och Josefine går i samma klass tillsammans med Ida som också är från Sverige. Hon kom hit på måndagen eftersom hon hann med flyget den dagen. Vi tittade på en film som handlade om tre barn som hade blivit skakade när de var små och budskapet med filmen var ”You should never shake a baby!”. Sen skulle vi pyssla och göra någonting till våra värdbarn. Vi ska presentera vad vi har gjort imorgon, HJÄLP!!

Jag fick en låda med lite smått och gott i av min värdfamilj. Väldigt snällt av de :) blev riktigt glad och nu känns det ännu bättre att åka till de på fredag. I lådan fanns bla biljett till NY-touren på torsdag och också biljett för att åka upp i Rockefeller Center, en keps, vattenflaska, I love NY t-shirt och lite annat.

På kvällen sen blev det internationell Sing-a-long, vilket var riktigt skoj! Vi svenskar sjöng hajsången, först på svenska och sedan på engelska. Jag tror att de flesta tyckte att det var bra när de väl hörde texten på engelska.

Imorgon är det lektioner hela dagen och på kvällen kommer polisen hit. Jag har det i alla fall jättebra och har superkul med mina svenska tjejer!

Idag har det varit en väldigt lång dag. Började med att jag skulle ta en dusch, inte kul! Fick inte igång duschen i början utan den tredje duschen som jag provade fick jag igång. Inget fräscht duschrum kan jag säga, men jag vill samtidigt inte gå runt och lukta svett haha!!

Frukosten var god, lunchen helt okej och middagen kunde jag inte äta mycket av. Så jag går runt och är lite småhungrig hela tiden, men jag får skylla mig själv. Men å andra sidan så är inte maten bra här!

Vi har haft lektioner idag, hela dagen. Första passet var mellan 8.15 till 12.00 och sen från 13.00 till 17.45. Och ja, man är väldigt trött på slutet. Nu på kvällen skulle det ha kommit en polisman hit men han hade glömt bort eller något sådant så han ska komma hit imorgon istället. Idag har vi pratat om hur man kan undvika olyckor, vi har också gjort projekt om barn i de åldrar som man själv ska ta hand om (jag gjorde bara om barn mellan 7-8 år) och sen har vi lärt oss om hur man kommunicerar bäst med sin värdfamilj. Vi har fått en arbetsbok här på skolan som man kommer att ha användning för under sitt år.

Jag har det väldigt roligt med mina svenska tjejer; Caroline, Frida, Josefine, Ida, Linnea och Lina. Mycket trevliga! Det är tråkigt dock att vi snart måste skilja på oss. På fredag åker vi nämligen till våra värdfamiljer, men vi kommer alla bo runt New York förutom Linnea som ska till Kalifornien. Ida kommer dessutom att bo ganska så nära mig :) Det är konstigt att man kan komma så nära några man endast har känt i några dagar.

Det är fullt upp hela dagarna här på Long Island och man är helt slut efter en skoldag. Imorgon blir en rolig dag! Då ska vi nämligen åka till New York City och det ska bli så himla roligt :D Snälla som mina värdföräldrar är så har de betalat för den guidade turen och turen upp i Rockefeller Center! Sen på fredag får jag äntligen lämna den här skolan och åka till min värdfamilj. Jag tycker heller inte om att bo i mina resväskor (som jag gör nu), så det ska bli skönt att få packa upp. Ska dock inte packa upp allt eftersom jag bara ska bo där i 1 månad, sen ska vi flytta till deras ”riktiga” hus som de har renoverat.

Idag var det dags för trippen till New York City! Så som vi har väntat :P

På morgonen fick vi besök av en polisman. Han var en rolig figur, haha! Han pratade om vad vi fick och inte fick göra under vår vistelse här i USA. Efter det hade vi lektion då vi presenterade våra projekt mm. I slutet fick vi våra certifikat som visade att vi hade klarat skolan :)

12.30 åkte vi in till New York City och jag älskar den staden! Först hade vi en guidad tur då vi åkte buss runt Manhattan. Vi åkte båt med Staten Island Ferry för att få se Frihetsgudinnan. Vid 18.00 åkte vi upp i Rockefeller Center (Top of The Rock). Vi hade tur med vädret så det blev riktigt fina bilder :)

Vi hade sedan lite fritid då vi gick till Times Square (Josefine, Frida, Caroline och jag) för att ta kort. Vi gick också in i en jättestor M&M-butik. Två våningar med M&M-godis och en massa annat. Självklart blev det ett besök i en souvenirbutik och jag köpte en magnet med New York skyline på :)

Bussen gick sean tillbaka till skolan vid 20.30 och vi kom fram lite efter 22.00. Imorgon ska vi alla till våra värdfamiljer och jag är lite nervös. Blir nog mer imorgon tror jag. Ska bli skönt att åka från skolan, men inte från mina nya svenska vänner. Men vi får träffas under det kommande året!

Klockan 8.00 hade vi den sista samlingen där de gick igenom hur det skulle gå till när vi skulle "checka ut", vi fick också fylla i en utvärdering. Vid 9.00 var det dags att hoppa på bussen och ingen av de andra svenska tjejerna skulle med på på min buss. Vi åkte alla med olika bussar. Det var riktigt jobbigt att säga hej då, även fast vi bara har känt varandra i några dagar. Men man kommer varandra så himla nära när man är i samma situation. Det kom tårar när vi skulle säga hej då. Nu skulle man helt plötsligt vara själv och det kändes konstigt.

Jag kom fram till flygplatsen lite efter 10.00 och mitt flyg gick inte förens 18.00. Så jag checkade in mina väskor, åt av lunchen som man fick med sig från skolan och sedan gck jag igenom säkerhetskontrollen.

Gick förbi en liten butik där jag köpte en I love NY - t-shirt, i en mindre storlek den här gången, och sen satte jag mig för att vänta.

När det väl var dags att hoppa på planet blir jag riktigt nervös. Planet var jättelitet och det var kanske 10 rader med två säten på vardera sida. Starten var otroligt jobbig och det kuppade rejält. Ett tag trodde jag att vi inte skulle kunna ta oss upp i luften. Det är stor skillnad på att åka ett Jumbo Jet (som vi gjorde till NY) och ett litet propellerflygplan. Tror inte att jag kommer åka ett sådant litet plan igen :P

När vi hade landat så skulle jag träffa min värdfamilj. Värdpappan kom och hämtade mig och innan vi åkte hem hämtade vi mat som vi skulle äta. Det blev indisk mat, vilket jag aldrig hade testat förut. Sen åkte vi hem och jag fick en liten rundtur i huset. Efter 10 minuter kom barnen hem. Min värdmamma hade varit med i en danstävling på hennes skola där hon undervisar och barnen hade varit där och tittat med barnvakten. De var inte alls så blyga och de började genast att visa mig alla sina saker och sådär. I mitt rum hade de satt upp en skylt som de hade gjort med deras förra Au Pair. Det stod (fast på engelska): "Välkommen till vår familj Johanna" :)

Efter en timme eller så kom min värdmamma hem och vi satte oss och åt mat. Indisk mat är väl kanske inte min favorit, men det var helt okej. Under tiden satt vi och pratade om allt möjligt. Vid 22.00 gick jag upp till mitt rum för att sova, vilket jag verkligen behövde.

Första intrycket var bara bra. Det känns konstigt såhär i början, men man vänjer sig.

Jag gick på ett av Cultural Care's informationsmöten redan i mars 2008. Där fick jag träffa en tjej som hade varit Au Pair i USA och som nu hade blivit rekryteringsledare hos Cultural Care. Jag blev ännu mer sugen på att åka iväg, men eftersom jag var på mötet så tidigt så kunde jag inte göra en intervju (som alla blivande Au Pairer måste göra). Intervjun får nämligen inte vara äldre än ett år, så den skulle jag få göra vid ett senare tillfälle via telefon.  Så ni som funderar på att åka iväg som Au Pairer, tänk på att inte göra intervjun för tidigt utan högst ett år innan ni vill åka iväg.

Jag valde Cultural Care för att min syster (som var Au Pair 06/07) åkte med dem och var nöjd med allt. Plus att det blev lätt för mig att fylla i ansökan och sådär eftersom hon hade gjort det en gång själv.

I januari 2009 gjorde jag min intervju. De på kontoret hade nämligen glömt bort att jag skulle göra den senare, så jag fick komma vid slutet på ett informationsmöte för att bara göra intervjun. Den var inte så märkvärdig och inte alls svår. Den första delen var på svenska och den andra på engelska (för att de ska se vilken nivå du ligger på). Du blir intervjuad av en representant från Cultural Care och du kommer att få frågor som: Varför vill du bli Au Pair? Hur skulle dina vänner beskriva dig? Vad tycker du om att göra på fritiden? etc. Så det är ingenting att vara nervös över.

I mars var jag klar med min ansökan och det tog ungefär en vecka tills jag blev godkänd (16 mars). Jag fick hem ett stort kuvert med viktig information om vad som skulle komma att hända. Fick också deras Au Pair Handbook, Pre-Departure Workbook och information om försäkring osv. I papprena fanns också inloggningsuppgifterna till min profilsida.

I april fick jag lov att gå på ett nytt informationsmöte eftersom det heller inte får vara äldre än ett år. Dock behövde jag inte göra en ny intervju utan var bara med på informationsdelen, men på ett sätt var det bra för då fick man fräscha upp informationen som tidigare hade fått.

Jag fick vänta i tre månader innan jag fick min första matchning och jag kan säga att jag blev otålig och faktiskt lite besviken. Jag trodde inte alls att det skulle ta så lång tid, men det är olika för alla. Vissa har tur som får sin första matchning redan efter en vecka och andra får vänta längre.

För att öka mina chanser till att få en familj laddade jag upp en video. Kan rekommendera det starkt till alla blivande Au Pairer! Det ger en chans till att visa mer av sin personlighet och jag tror att värdfamiljerna verkligen uppskattar om man har en video. Jag fick tex flera gånger beröm av värdfamiljer för min video, vilket var riktigt skoj.

Något som jag gjorde var att jag skickade in polisregisterutdraget och hälsointyget nästan direkt efter att jag hde blivit antagen, men gör inte det! De papprena får nämligen inte bli äldre än tre månader så jag fick lov att fixa nya papper när jag väl hade fått min värdfamilj. Så vänta med det! En annan sak som är viktig att tänka på när man skriver sin ansökan är att man är så positiv och ärlig som möjligt. Det kommer man långt på.

Om ni har några frågor så svarar jag mer än gärna på dem :)

1:a matchningen, 19 juni 2009:

En familj med två barn, en flicka på 6 år och en pojke på 4 år som bodde i Mineola NY. Fick tyvärr inte prata med den här familjen utan efter några dagar var de borta från min sida.

2:a matchningen, 6 juli 2009:

Den här familjen kom jag i kontakt med själv via Facebook. Det var en familj som bodde i Warren NY och hade en flicka på 4 år. Efter det långa samtalet med värdmamman började jag tänka fram och tillbaka på hur jag skulle göra, men jag beslutade mig för att tacka nej till den här familjen pga. flickans allvarliga allergi, men också för att min magkänsla sa att jag skulle göra det. Så det blev till att maila familjen att de fick leta efter en annan.

3:e matchningen, 11 juli 2009:

Dagen efter att jag hade tackat nej till familjen dök en ny värdfamilj upp. De hade nämligen tittat på min ansökan och väntade på att de skulle få komma i kontakt med mig. De tittade nämligen på två ansökningar samtidigt och hade bara helgen på sig att bestämma vem de skulle gå vidare med. Det var en familj som bodde i East Setauket NY med tre barn, två pojkar på 5 och 4 år och en flicka på 3 år. I början kändes det bra och redan dagen efter fick jag ett samtal från värdmamman. Helt oförberett fick jag prata med henne och efter det samtalet kände jag mig ganska så osäker. Hon lät väldigt stressad och sen var det lite i ansökan som jag blev osäker på. När jag var som mest fundersam får jag ett mail att familjen hade valt att gå vidare med den andra Au Pairen som de hade pratat med.

4:e matchningen, 25 augusti 2009:

Det tog alltså över en månad innan jag fick min nästa matchning, och vid det här laget hade jag bestämt mig för att börja läsa en kurs på högskolan och vänta med att åka till USA. Den här familjen bodde i Manassas VA och hade två pojkar på 5 och 3 år. De ville att jag skulle komma i september, men jag var inte riktigt säker på om jag ville åka då. Jag bestämde mig för att själv tacka nej till familjen, eftersom jag vid ett tidigare tillfälle hade bestämt mig för att åka senare än planerat.

5:e matchningen, 28 augusti 2009:
Bara några dagar senare fick jag min femte matchning och det var en familj som bodde i Carle Place NY. De hade två pojkar på 2 och 4 år, och de verkade vara en helt okej familj. De tackade nej till mig utan att vi hade någon kontakt.

6:e matchningen, 2 september 2009:

Ytterligare en matchning, den här gången med en familj i Larchmont NY. Den här familjen hade två pojkar på 10 och 15 år och jag bestämde mig snabbt för att jag inte ville åka till den här familjen. Jag kan nämligen inte se mig själv ta hand om en sporttokig 15 åring, det är som att ta hand om min lillebror och han behöver absolut inte ha någon Au Pair. Så det blev till att tacka nej till den familjen.

7:e matchningen, 12 september 2009:

Blev sedan matchad med en familj som bodde i Wellesley MA. Men de tackade nej till mig nästan direkt efter att vi hade blivit matchade med varandra.

8:e matchningen, 15 september 2009:

Efter det blev jag matchad med en familj i South Huntington NY, som bestod av en ensamstående mamma och hennes två döttrar på 3 och 5 år. Jag kände att det här kunde vara en familj för mig, men någon dag senare var familjen borta från min sida.

9:e matchningen, 28 september 2009:

Den här familjen bodde mitt i New York City med två barn, en pojke på 9 år och en flicka på 8 år. Jag fick se hela familjens ansökan, men jag blev tyvärr inte imponerad. De verkade leva ett riktigt stressigt liv och väldigt strikt också för den delen. Jag kände att jag inte riktigt är sån som person själv. Visst jag är ordningsam och sådär, men den här familjen verkade verkligen vara extrem med städningen. Jag skulle t.ex. inte få äta eller dricka något i mitt rum. Sen skulle jag heller inte få köra bil heller, eftersom att de bodde mitt inne i stan. Ni kanske tänker såhär nu: ”Varför tackar du nej till att bo på Manhattan!?”, då kan jag ge er ett enkelt svar; visst, jag skulle jättegärna vilja bo där MEN det är familjen som är viktigast för mig. Vissa tänker mer på vart de vill hamna, men jag vill kunna trivas i familjen och vara mig själv.

10:e matchningen, 14 oktober 2009:

Denna familj bodde 5 minuter utanför Minneapolis i Minnesota, alltså där min syster var Au Pair. Men vet inte om det var i samma område. De hade två pojkar på 3 och 4 år. Verkade vara en bra familj på pappret. Väntade i en vecka på att de skulle höra av sig men det gjorde de aldrig så jag tackade nej till dem.

11:e matchningen, 23 oktober 2009:

Precis efter att den tionde familjen hade försvunnit från min sida så dök en ny familj upp. En familj med två flickor på 6 och 8 år. De bodde ungefär 1 timme från Philadelphia, men de ville att jag skulle komma i december, plus att mamman var ”stay at home mom” och jag vet inte riktigt om det var det jag ville. Men jag behövde inte fundera på det så mycket eftersom familjen var borta någon dag senare.

12:e matchningen, 30 oktober 2009:

Den här familjen bodde i Rockeville Centre, ungefär 45 minuter utanför New York City. De hade tre barn, två pojkar på 13 och 11 år och en flicka på 7 år. Jag fick dock aldrig prata med dem, men å andra sidan så var de inte en drömfamilj.

13:e matchningen, 7 november 2009:

Den här familjen bodde i North Granby i Connecticut och hade tv barn, en flicka på snart 4 och en pojke på snart 2 år. Jag fick prata med den här familjen och allt verkade jättebra med dem. Tyvärr så försvann familjen från min sida även fast de sa att de fortfarande var intresserade när vårt telefonsamtal var slut. Blev väldigt besviken eftersom jag hade hoppats på den här familjen och de berättade inte ens att de hade tackat nej.

14:e matchningen, 15 november 2009:

Nästa familj bodde också i Connecticut fast i Ridgefield och hade två flickor på 3 och 4 år. Fick dock inte prata med familjen utan de försvann efter någon dag.

 
15:e matchningen, 17 november 2009:

Den här familjen bodde ungefär 20 minuter utanför Pittsburgh i Philadelphia. De hade tre pojkar på 6, 8 och 9 år gamla men jag kände att det inte riktigt passade mig så jag tackade nej till dem.

 
16:e matchningen, 26 november 2009:

Den här familjen bodde 30 minuter utanför Boston och hade tre barn, 2 flickor på 10 och 7 år och en pojke på 4 år. Mamman var dock "stay at home mom", men familjen försvann efter några dagar så jag behövde inte fundera på hur jag skulle göra.

17:e matchningen, 7 december 2009:
Familjen bodde i Northbrook, ungefär 30 minuter utanför Chicago i Illinois. De hade två barn, en flicka på 7 år och en pojke på snart 6 år. Familjen verkade vara bra, men det dök upp flera nackdelar och efter det första telefonsamtalet så kände mig osäker på hur jag skulle göra. Jag beslutade mig senare för att tacka nej till dem.

18:e matchningen, 14 december 2009:
Den här matchningen blev då slutligen min värdfamilj. De bor i Latham, ungefär 5 minuter utanför Albany, NY. De har två barn, en pojke på 7 år och en flicka på 4 år. De verkar helt underbara och jag tror att jag kommer att få ett underbart år tillsammans med de!

Som ni ser så blev min matchningsprocess ganska så lång, men anledningen till det var att jag flyttade fram mitt avresedatum flera gånger. Så det kunde ha gått snabbare för mig.

För att få åka som Au Pair måste man ha ett prickfritt register. Man måste ha det här dokumentet för att bli beviljad ett visum hos Amerikanska ambassaden. Cultural Care skickar ett papper som man sedan ska fylla i sina personuppgifter på. Det pappret ska sedan postas till rikspolisstyrelsen och de kommer sedan att skicka svar på om du har någon prick eller inte. Polisregisterutdraget kostar 172 kronor och den summan måste betalas innan de kan skicka något till dig. Så betala den när du skickar iväg pappret.

Om du av någon anledning inte har pappret så kan du ladda ner det själv, det gör du här!

Tänk på att inte skicka in det innan du har fått en värdfamilj och heller inte om det är mer än 3 månader tills du ska åka. Om du inte har någon prick i brottsregistret så kommer du inte att få ett papper på det utan det får du bara om du finns med. Ta en kopia på det papper som du får hemskickat och skicka det andra till Cultural Care.

För att få åka som Au Pair måste man vara vid god hälsa och man ska därför göra en hälsoundersökning. Formuläret får du av Cultural Care när du har blivit antagen till programmet, men gör den inte förens du har fått en värdfamilj. Jag vet inte hur det är för andra organisationer, utan bara hur det går till med CC.

Formuläret består av 11 frågor och det är inte några som helst komplicerade frågor, de måste fyllas i av en läkare.  Man kollar hur mycket man väger, hur lång man är, om synen är bra, blodtryck och om man har haft eller har några allvarliga sjukdomar mm. Sedan ska man fylla i de vaccinationer som man har fått och sen är det klart!

Skicka sedan in originalet till Cultural Care och behåll en kopia som du tar med dig till USA.

Jag har gjort en receptbok med svenska recept i. Jag har både skrivit på svenska och engelska, för att jag ska kunna laga mat och baka efter boken och för att jag tänkte lämna kvar den när mitt år är slut. Då blir det som ett minne från mig plus att de kan göra svenska recept när de själva vill.

Jag har hållt på med den här ganska så länge. Började redan med att skriva alla recept på datorn sommaren 2008 och sen sommaren 2009 gjorde jag klart den. Och här har ni resultatet!

Som många andra Au Pairer har jag beställt en personlig almanacka. En väldigt smart och rolig sida där man bestämmer själv hur man vill att almanackan ska se ut. Du väljer egen framsida, personliga texter, utseende på sidorna över veckorna.

Jag gjorde min almanacka i rosa och blev väldigt nöjd med den! :)

Är du också sugen på en sådan här almanacka? Klicka här och du kommer direkt till deras hemsida. 

Här kommer en lista på städer & platser som jag skulle vilja besöka i USA. Vet ni någon stad eller plats som är värd att besöka? Lämna ett meddelande :)

· Albany, NY

· Boston, MA

· Chicago, IL

· Grand Canyon, AZ

· Hartford, CT

· Hollywood, CA

· Laguna Beach, CA

· Las Vegas, NV

· Long Island, NY

· Los Angeles, CA

· Miami, FL

· New York, NY

· Newport Beach, CA

· Niagara Falls, NY

· Philadelphia, PA

· San Francisco, CA

· Santa Barbara, CA

· Santa Monica, CA

· Seattle, WA

· Washington DC

Har börjat smått med att bestämma vad jag ska ta med mig till USA. Började med garderoben och allt det här kommer inte att få följa med.

Jag ska ha två resväskor som jag ska checka in och sen en ryggsäck som handbagage. Jag flyger med Lufthansa, så de här reglerna gäller för mitt bagage:

1x23 kg incheckat bagage, storleken får inte överstiga 158 cm (alltså längden+bredden+höjden).
1x8 kg handbagage, måtten får inte vara större än 55x40x20 cm.

Jag fick lov att två väskor för det var svårt att få plats med allt pga vikten.

Mina väskor


Adresslapparna som jag har fått av Cultural Care

Ska berätta lite om mitt besök på Amerikanska Ambassaden. Jag hade tid klockan 10, den 25 januari och fick hem alla mina papper 2 veckor innan av Cultural Care. Det är en del saker som man ska fixa, men du får tydliga instruktioner från Cultural Care.

Detta behöver du ha med dig till Ambassaden:

-          Pass

-          DS-156

-          DS-157

-          DS-158

-          DS-2019 (J1)

-          SEVIS (hophäftat med DS-2019)

-          Personbevis

-          Kuvert frankerat med 62 kr

-          Bankkvitto på att du har betalat visumavgiften

Jag kom fram till Ambassaden vid 9.40 ungefär och trodde att det skulle vara kö, men det var det inte och jag fick komma in efter 10 minuters väntan ungefär. Man börjar med att gå in i en byggnad där man ska visa upp sitt pass och ett av papprena som man har skrivit ut. Efter det får man ta av sig jackan och om man har tex en mobil med sig. Mobilen får man lämna in och man får då en nummerlapp så att man kan hämta ut den när man klar.

När man har gått igenom metalldetektorn så får man tillbaka jackan och sina papper och får då gå till nästa byggnad. När jag kom in där var det 4 stycken före mig i kön så jag fick sätta mig ned och vänta. När det var min tur så fick jag gå fram och lämna in alla papper som jag hade + passet, sen får man vänta. Jag väntade i ungefär 40 minuter innan de ropade upp mitt namn, vilket de gjorde väldigt tydligt om man jämför med några andras namn. Kom fram till luckan och killen bakom glasrutan var väldigt trevlig och skämtsam. Han frågade lite om min värdfamilj och om vart jag var när jag var i USA på semester. Efter det skulle man sätta båda händerna på någon grön "scanner" eller något sånt och sedan båda tummarna.

När intervjun var klar fick jag tillbaka mitt personbevis och DS-2019. DS-2019 ska man ha med sig till USA, annars kommer man inte att komma in i landet. Sen var det bara att gå. Väldigt lätt och smidigt egentligen, trodde att det skulle ta längre tid och vara mer krångligt men det var det inte. Jag fick inte vänta så länge på visumet för redan dagen efter kunde jag hämta det :)

Alla ni som är nervösa inför er tid på ambassaden; var inte nervösa! Kan erkänna att jag var riktigt nervös, men var det helt utan anledning för det var ingenting att oroa sig för :) Lycka till!

Det internationella körkortet måste du ha för att kunna få köra bil i USA. Många försäkringsbolag kräver att man har ett inernationellt körkort för att man ska få bli registrerad på sin värdfamiljs bil. Blanketten som du ska fylla i får du av Cultural Care och ska skickas till Motormännens Riksförbund. På blanketten ska du fylla i dina personuppgifter mm. Du ska även skicka med ett foto (om du fick två visumfoton från fotografen så kan du ta ett av dem) och en kopia på ditt körkort (fram- och baksida) om du inte väljer att skicka med orginalet. Om du skickar en kopia så måste två personer skriva på att kopian stämmer överens med orginalet.

Skicka iväg ansökan ca 2 veckor innan din avresa så att du får bästa giltighetstid. Du får en räkning hemskickad till dig tillsammans med körkortet, så du betalar alltså i efterhand.

Jag som åkte den 15 februari skickade in ansökan den 28 januari. Jag skrev på ansökan att jag senast ville ha det den 9 februari (enligt rekommendationen från Cultural Care).

Det här är vad jag ska ge till min värdfamilj när jag kommer dit :)



Till flickan, som är 4 år - Sverigetröja & Pippibok


Till pojken, som är 7 år - Sverigetröja & Pettsonbok


Till mina värdföräldrar - Skål från Skultuna Mässingbruk

Mycket ska läsas igenom innan man ska åka iväg till USA, såsom alla förberedelser för Au Pair-skolan. Du får samtliga papper och böcker hem från Cultural Care och det är viktigt att du är så förberedd som möjligt innan du åker.

Schemat på skolan är väldigt fullspäckat och du har lektioner mellan 8 och 6, tisdag och onsdag. På torsdagen åker man in till NYC för en guidad tur på eftermiddagen och man har därför bara lektion innan lunch. På fredagen, den dagen då man ska till sin värdfamilj, har man inga lektioner alls. Mer information om skolan hittar du just under kategorin "Au Pair-skolan".

Schemat + lite information om skolan


Pre-departure Workbook som ska göras klart innan man åker

Här har jag samlat alla kostnader som jag har betalat för att kunna åka iväg som Au Pair.

Deposition: 2495 kr*
Flygavgift: 1495 kr
Avbeställningsskydd: 375 kr
Försäkringspaket 1 (13 månader): 4500 kr
Visum: 1050 kr + 62 kr (frimärken till kuvertet)
Internationellt körkort: 230 kr
Polisregisterutdrag: 172 kr
Hälsoundersökning: 625 kr
Foton till visum & internationellt körkort: 249 kr

Totala kostnaden: 11 253 kr

*Depositionen får man tillbaka när man har fullföljt sitt år enligt Cultural Care.

Vilken organisation ska man åka med?
Jag tror att den här frågan är väldigt individuell. Jag kan inte säga att alla ska åka med Cultural Care, även om de har varit bra för mig genom att jag har hamnat i en sådan underbar familj. Man får helt enkelt kolla upp alla organisationer och se vilken som passar bäst. Har ingen erfarenhet av andra organisationer så kan själv inte jämföra Cultural Care med någon annan.

Varför valde du Cultural Care som organisation?
Min syster åkte med de när hon var Au Pair i USA och då tänkte jag att det var det lättaste att själv åka med samma. Hade ingen tanke på att kolla upp andra organisationer. Jag är rättså nöjd med Cultural Care nu när jag har fått en värdfamilj, men det har varit lite strul på vägen. Har hört en del nackdelar om de, men det finns nackdelar med alla organisationer. Man ska ha tur och det gäller oavsett vilken organisation man åker med!

Hur kom du i kontakt med värdfamiljen (andra matchningen) på facebook?
Jag var inne på Cultural Care's sida på facebook, tror att det var på den svenska faktiskt. Värdmamman i den familjen hade skrivit ett inlägg om att hon letande efter en ny Au Pair och hade blivit tipsad av sin nuvarande Au Pair om att hon kunde leta efter en ny på egen hand. De hade nämligen väntat väldigt länge på att få en ny. Så jag svarade på inlägget och hon ville då bli matchad med mig. Tackade dock nej till familjen eftersom flickan hade en svår allergi. Ett tips kan vara att skriva ett litet inlägg på alla organisationens sidor på facebook att man letar efter en värdfamilj. Jag gjorde själv det efter kontakten med den värdfamiljen för jag tänkte att det borde finnas flera där ute.

Skrev du ett personligt brev till barnen i din ansökan?
Nej, men jag har hört många som har gjort det. Det är inget krav att man ska göra det, men det kan vara en bra sak att göra. Om jag skulle söka igen skulle jag nog ha gjort det!

Hur många barntimmar hade du?
Jag hade runt 400 timmar. När jag skickade in min ansökan hade jag lite under 300, men Cultural Care uppmanade mig att skaffa mig mer barntimmar.

Hur samlade du ihop dina barntimmar?
Min mamma jobbar på dagis som förskolelärare så jag var där en del och hjälpte till. Jag jobbade också extra som danslärare och fick en del timmar därifrån.

Gjorde du en video? I så fall, vad hade du med i den?
Ja, jag gjorde en video. Många värdfamiljer uppskattar verkligen att man har en video eftersom de då får se mer hur du är som person. Jag hade dels bilder på mig själv, min familj, mina vänner och på min barnerfarenhet. Sen pratade jag om mig själv, varför jag ville bli Au Pair och varför de just skulle välja mig. Visa din personlighet i videon och var dig själv! Ett av mina värdbarn sa till min värdmamma efter att ha sett videon att han ville att hon skulle hämta mig direkt ;) Så en video kan göra mycket!

Hur många familjer blev du intervjuad av på telefon?
Jag pratade med sammanlagt 5 värdfamiljer, inklusive den som jag sedan tackade ja till. Så jag kan det där med telefonintervjuer ;)

Är det inte knepigt att komma på något att säga i telefon? Eller flöt det på?
Värdföräldrarna kan prata på, så man behöver inte vara orolig för att det ska bli stelt och så. Det är alltid bra att kanske skriva ner lite "anteckningar" om saker som man kan berätta, men å andra sidan så brukar samtalet flyta på. Det bästa är att bara vara sig själv och värdfamiljerna vet att man kanske är nervös, så det är inget att oroa sig för. 

Hur visste du att din värdfamilj var "den rätta"?
Eftersom att jag hade pratat med flera värdfamiljer innan så kunde jag jämföra lite hur jag kände efter de samtalen och hur jag kände med den nuvarande värdfamiljen. Men sen kände jag att det "klickade" när jag pratade med min värdmamma och allt i deras ansökan var 100 % rätt för mig, det fanns ingenting där som bekymrade mig. Sen fick jag prata med en av deras förra Au Pairer och hon hade bara bra saker att säga om dem.

Var du nervös innan du åkte?
Jag blev inte nervös förens 1 vecka innan jag skulle åka. Den största nervositeten kom den dagen då jag skulle åka till Arlanda. Tanken slog då mig att jag verkligen skulle åka.

Hur kändes det att åka iväg och lämna allt?
Jag tyckte att det var svårt, men jag grät ingenting förens det var dags att gå igenom säkerhetskontrollen på Arlanda. Jag ångrar inte att jag åkte, men självklart var det jobbigt att lämna tryggheten hemma i Sverige. Jag var mest rädd för att de skulle glömma bort mig, men så var inte fallet :)

Hade du med dig något Visakort eller Mastercard när du åkte? Eller hade du bara med dig pengar i kontanter?
Jag hade med mig mitt Visakort med extra pengar på utifall att det skulle hända något, tex om det är något extra som jag skulle få betala eller liknande.

Hur mycket pengar hade du med dig?
Jag hade med mig $200 i kontanter och det räckte gott och väl. Gjorde nästan inte av med någonting under tiden som jag var på Au Pair-skolan.

Var köpte du dina väskor?
Den svarta resväskan köpte jag i en väskaffär som heter Cityväskan, vet inte om det finns flera i Sverige men den affären som jag var i ligger i Västerås. Den orange väskan är nog också köpt där.

Var köpte du Sverigetröjorna till barnen?
Jag köpte de på Stadium, men man kan nog hitta de på vilken sportaffär som helst.

Hur många var det ungefär på skolan samtidigt som dig? Är det svårt att förstå vad dem säger när dem pratar engelska?
Vi var 59 stycken Au Pairer på skolan när jag var där, varav 5 av de var killar. Jag tyckte inte att det var svårt att förstå, men det är olika från person till person. Om man känner sig trygg i språket är det inga problem alls.

Hur långa dagar har du?
Jag börjar vid 8.00 då min värdmamma skjutsar pojken till skolan. Mina värdföräldrar kommer hem vid 17.30 varje dag, men jag är ledig två timmar mitt på dagen tre dagar i veckan. Så jag jobbar inte för mycket än vad jag är tillåten att göra. Jag tycker att mitt schema funkar jättebra!

Hur mycket fritid har man som Au Pair?
Det beror helt på hur ditt schema ser ut. Jag är ledig några timmar mitt på dagen tre dagar i veckan och sen från klockan 18 varje dag. Jag är alltid ledig på helgerna vilket är jättebra! Andra Au Pairer måste jobba på helgerna och har ledigt någon annan dag. Men som sagt, det är olika från Au Pair till Au Pair hur mycket fritid man har.

Hur mycket får du städa i huset?
Om barnen stökar till eller liknande så städar jag upp det eller så gör jag så att de hjälper mig att städa (när jag jobbar). Annars så städar jag ingenting i huset. Jag plockar ur diskmaskinen eller kör igång den ibland och byter/tvättar lakanen i barnens sängar, annars inget annat.

Vad är det bästa med att vara Au Pair?
Allt man får uppleva, som att träffa nya människor och vara del av en annan familj. Sen att man blir uppskattad för det jobb man gör. Det gäller att ge och ta när det kommer till det här jobbet!

Vad är det sämsta med att vara Au Pair?
Det är svårt att komma ifrån jobbet. När man är ledig är det svårt att slappna av om man är hemma där barnen är. Jobbet känns inte alltid som ett jobb eftersom att man bor tillsammans med värdfamiljen.

Om du hade kunnat ändra på något, vad skulle det vara?
Om jag ska vara helt ärlig (vilket jag ska vara) så vill jag inte ändra något. Jag bor hos en helt underbar familj och jag trivs hur bra som helst! Men ibland önskar jag att båda mina värdbarn gick i skolan hela dagen, så att man får mer fritid. Men å andra sidan så är de underbara i de åldrarna som mina värdbarn är i.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Börjar vid 8.00 då min värdmamma skjutsar pojken till skolan. På förmiddagen gör jag något med flickan tex. läser böcker, leker, playdates eller åker till biblioteket. Sen skjutsar jag henne till skolan och är då ledig fram tills 14.20 då jag åker och hämtar barnen. Om barnen har aktiviteter på eftermiddagarna så skjutsar jag de dit. Jobbar sedan fram till 17.00/17.30 då någon av mina värdföräldrar kommer hem.

Tycker du att jag gör rätt i att åka?
Absolut!! Jag tvivlade själv flera gånger om jag skulle åka men bestämde mig för att göra det. Jag ångar ingenting! Det är det bästa beslutet jag någonsin har fattat. Man växer otroligt mycket som person och man kommer att komma hem med så mycket erfarenheter och upplevelser i bagaget. Så åk, du kommer inte att ångra dig!

Hur har det gått hittills med hemlängtan och sådär? (22 mars 2010)
Nu när jag har varit borta i 5 veckor så borde jag kanske ha hemlängtan men jag har faktiskt inte "drabbats" av det. Självklart saknar jag min familj men jag har inte haft en längtan av att åka hem till Sverige. Hemlängtan kommer väl, men jag är glad om den inte dyker upp på ett tag.

Hur kom det sig att du bestämde dig för att åka?
Jag tvivlade lite innan jag bestämde mig och när jag bestämde mig tänkte jag på att det här är en chans att göra något annat. Få göra något på egen hand och se något nytt! Egentligen är 1 år ingenting och jag ser det här som en erfarenhet för resten av livet! Det här är någonting som man gör en gång i livet, chansen kommer inte igen.

Har du alltid vetat att du ville åka som Au Pair?
Nej, men när min syster var Au Pair i USA och jag fick se hur bra hon hade det och allt som hon fick uppleva så visste jag att jag det var det jag skulle göra! Jag bestämde mig också för att göra samma resa och jag ångrar ingenting. Det bästa beslutet som jag har tagit!

Hur ofta lagar du mat?
Jag lagar middag 2 dagar i veckan och det är inget som jag är tvungen till att göra men det underlättar väldigt mycket för mina värdföräldrar. Jag tycker om att laga mat så jag tycker bara att det är roligt. Plus att det är kul att göra något som andra uppskattar! Vissa veckor behöver jag inte laga mat alls, så det beror på men högst 2 dagar i veckan.

Betalar du dina hygienartiklar sjäv?
Ja det gör jag.

Hur fungerar det att dela badrum med sina värdbarn?
För mig fungerade det bra. Det var mer att jag inte kände att jag kunde packa upp mina saker utan jag hade allt i min necessär. Jag tog tex alltid bort mitt schampo och så efter att jag hade duschat, vilket var lite jobbigt.

Pratas det mycket grekiska hos din värdfamilj eftersom mamman är grek?
Nej, bara när det är läxläsning för grekiskan. Min värdmamma vill börja ta lektioner i grekiska, eftersom hon har glömt bort en del. Men det är inte så att de pratar grekiska med varandra.

Var det lätt att träffa nytt folk, förutom Au Pair-mötena?
Innan jag åkte så försökte jag att hitta andra Au Pairer i mitt område och hittade då 4 stycken som jag hade kontakt med innan jag kom hit. Genom de har jag sedan fått träffa andra Au Pairer som de umgås med. Sen är man väldigt välkomnande mot nya Au Pairer och vill hitta på saker för att man ska lära känna varandra :)

Räcker pengarna som man får varje vecka i lön?
Självklart beror det på vad du vill göra med din lön, men för mig så räcker den gott och väl. Har man bara levt på studiebidrag innan man kommer hit så känner man sig rik när man får sin lön :) Men jag skulle säga att, ja pengarna räcker.

Var köpte du barnböckerna på engelska?
Jag beställde de från Adlibris.com :)

Vad är det bästa respektive det sämsta med USA?
Det bästa är nog butiksbiträden och liknande. Hur trevligt är det inte när kassörskan säger "Thank you honey, have a good day!". Amerikanare är till stor del väldigt trevliga och håller upp dörrar (killarna här är riktigt gentlemän). Det sämsta är nog deras alla drive thru, det gör människor lata. Försöker att undvika det genom att gå in på Starbucks för att köpa min jordgubbsfrappucino och in till banken för att sätta in mina checkar. Sen kan amerikanare inte parkera heller, men det är en annan historia :P

Kan man ge önskemål om vart man vill hamna i USA?
När jag skickade in min ansökan kunde man göra det men jag tror att de har tagit bort det nu. Tror att det är viktigt att man tänker mer på att få en bra värdfamilj än vart man hamnar. Självklart ska man tänka på vart familjen bor, men familjen ska egentligen gå före.